friidutten

Idag tänkte jag att vi skulle ta oss ett litet äventyr jag och Adrian.
Jag pillade ner lillkotten i vagnen, knöt skorna ordentligt och sen satte vi iväg i rask takt mot stan.
När vi gick så var de molnigt och lite kyligt så jag packade ju på oss en del kläder, men sen letade sig solen fram och man höll på att svettas ihjäl nästan. När vi gick förbi jobbet så hoppade vi in där och sa hej till flickorna, och tog vätskepaus. Blev till och med att man hoppade in på folkes och köpte risifrutti och en macka och sällskapade med malin på lite lunch. När vi kände oss klara där så fortsatte vi ner på stan och hälsade på i nästa blomsteraffär, min gamla arbetsplats blomstercity och sa hej till Sara.
Sen fyllde vi på busskortet och kände oss redo för nästa del av äventyret, åka bussen hem.
När jag precis kommer fram till busshållplatsen så står bussen där. jag går lugnt fram och då smäller dörrarna igen och bussjävlen börjar rulla. Jag vinkar och tittar på chafören som bara skakar på huvet, ler och kör vidare. Va faaan kände jag då. Jaha, de va bara att sätta sig ner och vänta på nästa buss. Jag sitter där och ser tiden för bussens ankomst passera, men två andra bussar står inne i fickan och blockerar sikten. Sen ser jag att min buss ställt sig utanför hållplatsen bakom dom andra två bussarna och är påväg att åka ut igen. Då tar jag vagnen och börjar småila fram och vinka på den bussjävlen med. Den bussen stannade till igen och jag fick hoppa på. Men kärringen bakom ratten sa minsann åt mig att dom bara stannade till en gång, och att hon hade öppnat dörrarna när hon stod gömd där bakom dom andra två bussarna. Jag morrade tillbaka och sa att man fan inte såg henne stå där från hållplatsen där stolpen står och att de är ju svårt att springa med barnvagn!
Och när man väl ska försöka sätta sig så är de någon jävel med resväska som står på vagnplatsen och han flyttade inte på sig förns man sa åt han heller! Jag har värsta slagskeppet till vagn och jag får bara plats med en vid den platsen som är avsedd för vagnar liksom. Ja herre gud säger jag bara. De är verkligen så man känner sig handikappad när man har vagnen.
Man fick faktiskt mer hjälp och respekt när man var gravid och hade mage än vad man får när man har barnvagn.

Igår så var vi till familjerätten och skrev papper på att Emil är pappa till snutte Adrian.
De var inga konstigheter alls, inga skumma frågor eller tvivlande om att han va pappa eller ej.
Vi skrev på tre olika papper och sen var de klart.
Första steget från att Adrian bara är "barnet Karlsson" med ett personnummer i dagens samhälle.
Nu ska vi bara fylla i papprena på vad han ska heta också och skicka in dom så har han fått bli en riktig person med namn och pappa också! :)

I lördags kväll så gick Emil iväg på promenad med Adrian medans jag lagade maten här hemma.
När han kom hem så fick han duka, och han dukade med fingrejerna av egen vilja.
När vi åt så plockade han fram en present. Då har min finaste varit och köpt en ny mobil till mig! <3 <3
Jag blev super chockad och super glad! Älskar dig Emil!!!

I helgen så blev de stora hål i plånboken må jag säga!
I lördags så var de dags för barnloppis i fyrispark igen, vilket jag inte kunde hålla mig ifrån såklart! :)
Jag och Lilleman gick dit och fynade en massa fina kläder till honnom, dyraste plagget kostade 15 kr!
De är ju så bra med dom där pyttekläderna, inget hinner ju bli slitet för dom växer så fort och växer ur de!
Vi kom hem med en skapligt stor påse med kläder.


Och i söndags så var jag, Adrian och Faster Moa på gränby och shoppade lite. :P
Vi var ju tvugna att kika på den nyöppnade delen som hade invigning i torsdags!
En otroligt glad överraskning var att Panduro hobby öppnat där, Yes!
Jag handlade en del kläder till lillskit där med, och även ett par byxor, en tröja och en mascara till mig själv!


En hel del slantar har rullat, men de var vi värda. <3

När vi väl kom upp på morgonen sen på fredagen så åt vi en stor frukost med färska frallor och massor med gott som mamma och sven var till maxi och handlade på morgonkvisten. Mmmmm.

Sen gjorde vi oss iordning och for till boländerna och kikade runt lite.
Vi handlade på rusta lite bra användbara prylar.
Bla en fin låda på hjul att ha lillemans leksaker i sen så dom slipper ligga på golvet överallt!
Kan ta bilder sen någon dag och lägga upp, och på alla saker han fått av mormor.
Sen var vi till barnenshus och handlade lite där, eller ja mormor handlade saker till lilleman.
Och jag fick äntligen hjälp med att sätta dit basenheten till babyskyddet vi köpt där.
Ironiskt att 3 vuxna karlar har försökt sig på projektet att få fast den i många timmar och misslyckats, och sen kommer en 60 årig tant och sätter fast den på 2 min liksom. :P


Sen va de äntligen dags för BVC igen. Vi hade ju inte vart där och vägt och mätt han sen han va 2 vekckor gammal. Och mamma följde med oss för skojs skull, då Emil ändå va på jobbet.
Då när vi va där när han va två veckor så va han 52 lång, och 4010g.
Nu hade han växt som ett gräs och låg på:

Längd: 56,5 (+4,5 cm)
Vikt: 4690 g. (+680g)
Huvudmått: 37 cm (+2cm)

Vår lilla kille är inte så liten längre! (men de finns dom stackare som måste klämma fram sådana här stora bebisar när dom föds, fy fan!)

Sen tog vi oss en tur till maxi så mamma fick köpa telefon mm.
Och jag skulle köpa ännu en sorts droppar till lillemans mage.
Nu har vi D-vitaminerna såklart, magdroppar och miniform droppar. De är ett väldans droppande här varje dag och lilleman är inte överlycklig av de kan jag säga!

När vi kom hem så var de mest att packa grejerna för mamma och Sven och bege sig hemmåt igen, de tar ju liksom 5 timmar att köra ju. Men tack för beöket och alla fina saker till Adrian! :)

I torsdags den 25/8 så blev lillskit en hel månad gammal. :) Men dagen var vigt åt annat viktigt...


Dagen hade ett späckat schema minst sagt.
Vi studsade upp och styrde klart med fikat jag hade förberett, för till kl halv 10 tiden så väntades fikabesök.
Jag hade bjudit hit Linda och hennes lilla Levi som hunnit bli 4 månader, och så även Gunilla.
Vi är ju "gamla" bellis eliten, så vi tänkte att vi i samlad trupp skulle attackera nya bellis som hade invigning just denna dag. Vi fikade morotskaka, äppelkaka och kolakakor med god aptit, och grabbarna var super snälla under tiden. Levi blev lite förbannad när vi skulle packa oss ut till vagnarna och gå mot Bellis, men han var bara övertrött och stupade så fort han landade i vagnen.
Min lilla plutt gjorde lika, han somnade så fort han hamnade i vagnen!
De är ju inte långt att gå bort till stenhagens centrum från mig, så de va bara skönt att ta vagnarna.
När vi kom dit så blev vi häpna över hur sjukt mycket folk som hade letat sig dit för öppningen. Visst de va sjukt bra öppningserbjudanden, men ändå!
Jag tyckte de hade blivit väldigt fint och bra där inne, bra stora ytor, och bra lagerutrymmen. Toppen helt enkelt.
Men de har ju verkligen den där mer "stormarknads-känslan" som typ plantagen eller blomsterlandet har, men med en lite mer intim känsla.
Vi träffade på lite kändisar, och Pontus såklart och småpratade lite, annars snokade vi bara runt lite och hoppade över handlingen med tanke på 10 meters köerna till alla kassor.
Vi presenterade oss inte heller för våra nya "kollegor" , dom hade nog att göra liksom så de får bli en annan gång.



När vi kom tillbaka hem hit till min parkering så sa vi hejdå och jag begav mig upp för att mata lilleman som hade hunnit bli hysterisk och jätte hungrig.
När jag var påväg upp för trappan så ringde nästa omgång gäster som väntades.
Mamma och Sven kom upp för att träffa Adrian lite också.
Så dom bytte av varandra bara.
Vi satt och pratade, gullade med lilleman och sneglade på tv här ett tag innan vi högg in på dagens andra fikaomgång.
Emil kom hem på seneftermiddagen också så vi kunde starta med middagen med.
Middag, följt av ännu mer fika (jag måste gått upp ett kilo av bara fikabrödet den dan) och sen soffhäng fick avsluta dagen.
Eller ja, för vissa. Jag gick och sov, medans Emil satt uppe lite till med en grinig Adrian, men efter någon timme så kom mamma upp och bytte av honnom. Vid halv 3 vaknar jag av mig själv och gick upp för att kolla vart Adrian var och med vem och bytte av Mamma. Han snuttade och somnade sen äntligen för natten, (eller ska man säga morgonen vid halv 4 tiden?) :P

Förra helgen så var vi på kräftskiva hos svärisarna.
Alla Emils syskon utom Sandra va där med sina familjer och käkade röda filurer med stor aptit.
Jag, Emil och Adrian kom dit med Moa och Niklas. Dom hade med sig två trisslotter och en chokladask till Maudan och Ingemar och de första Maudan gör är att skrapa fram 10 000 kr vinst på en av dom. Jävla röta! :O
Men de unnar vi dom allihopa!

Vi hade de lika roligt som vanligt med vår älskade stor-familj! <3
Alla tycker om de nya tillskottet och vill gärna klämma, hålla, bära, byta blöja och allt möjligt trevligt med våran lilla juvel. Vilket dom självklart får! Jag är inte en sån där mamma som är hönsig nog att inte låta några andra hålla eller ta hand om ens lilla och inte litar på någon!

Men vi rundade av årets kräftskiva lite tidigare i år, vi ville ju få chans att sova lite vi med när Adrian sov. :P

Jag vet, jag skaaaa komma igång med bloggandet.
Jag ska från och med måndag försöka med att skriva ett antal inlägg per vecka, om de händer något kul.
Men just nu så ska jag ta en snabb-rapris på lite händelser senaste tiden.



När de gäller mig själv och Adrians välmående och hur vi har de så.....

De är absolut inte roligt med mjölstockning!
De började pulsera och ömma i vänstra bröstet här en kväll, och de blev bara värre och värre.
Till sist trodde jag nästan att tutten skulle ruttna och falla av eller något.
Men jag somnade till slut för natten. Sen vaknade jag vid halv 4 tiden och hade sjukt ont, så jag gick upp, kissade, tog febern som visade 38.3 och gick sen till köket för att pumpa.
När jag står där och pumpar mina stackars tuttisar så kände jag hur de svartnade framför ögonen och sen svimmade jag raklång över hela köksgolvet! INTE roligt alls kan jag säga. En ond tutte, feber, och nu en bula och huvudvärk, roligt att försöka sova då.7
Som tur är så försvann de ganska fort så morgonen efter så mådde jag mycket bättre!


Adrian har de lite knipigt i magen då och då den stackaren, så han får en massa droppar av mig så hans mage ska bli bättre. Han sväljer för mycket luft när han käkar så de blir ont i tarmarna för han. Han är en stor fismaskin den här lilla herren av den anledningen. Han kan fisa som en hel karl ibland!
Och med sömnen har de pendlat lite upp och ner.
Från att inte vilja sova alls ena natten så kan han däcka totalt och sova massor med timmar på rad andra natten.
De är bara att hålla tummarna för att han ska stabilisera sömnen på en bra natt-rytm relativt snart!

Men annars så mår vi båda bra! ^^

Ja dagarna går snabbt vill jag säga.
Dom sista två veckorna har försvunnit som i ett plopp och lilleman växer så de knakar!
Dagarna går åt till att försöka få in lite rutiner och lära sig hur lilleman vill ha de och vad som funkar.
Han är ett litet matvrak med stora mått och vill snutta tutte hela tiden i stort sett, vilket resulterar i att han går upp snabbt i vikt.
Vi var till BVC igår och vägde han på nytt och han väger redan 4010g mot dom 3730g han vägde då han föddes.
När vi var på återbesök på BB efter fyra dagar så vägde han 3640g, fyra dagar senare ändå så vägde han 3780g och nu igår då 4010g. :) Han har även växt en centimeter på längden till 52cm.


Vi har haft massor med besök under tiden sen han kom så de har varit fullt upp på så sätt med.
Men de är klart att alla vill få sig en titt på våran lilla underbaring! <3
Emils syskon, föräldrar, mina föräldrar och kompisar har vart här och lilleman får massor med fina presenter av alla, vilket vi tackar för!

Jag ska försöka med att börja blogga lite mer nu när man börjar komma in i vardagen lite mer, men nu vet ni att vi fortfarande lever! :)

Bild 1+2  Innan epiduralen.
Bild 3+4  Efter epiduralen.
Bild 5-7 Välkommen lillskit.

Jag lovade en förlossningsberättelse, vilket ska komma nu så jag varnar för att de kan bli lite långt.

Jag vaknade kring nio på söndagsmorgonen och kände lite sådär att något var annorlunda på något sätt jag inte kunde förklara. En föraning kanske man kan kalla de. En stund senare så gick den berömda slemproppen. Jaha tänkte vi, då kanske de blir om ett par dygn sådär, då slemproppen kan gå långt före själva förlossningen sätter igång. Jag försökte känna mig likgiltig och inte skapa så mycket förhoppningar på att de skulle sätta igång så jag och Emil gjorde oss i ordning för att fara på utflykt. Men redan någon timme efter proppen så kände jag att de började ett svagt svagt molande i magen. Men vi for till kistagallerian och ströade runt lite, klippte oss och käkade lite. Under tiden så kände jag något litet molande i magen då och då, och lite starkare med tiden. Vi hann med besök hos Moa och Niklas på eftermiddagen/kvällen, och till och med en sista fotografering på mig, Emil och magen med Pablo. När vi var på väg tillbaka från promenaden så var värkarna igång på så sätt att jag var tvungen att stanna till lite för att de gjorde så ont. Men stackars Pablo märkte då ingenting och vi sa inget heller. Efter han gått hem så kunde jag börja koncentrera mig på värkarbetet på riktigt med värmedynan. Jag skickade Emil i säng så han kunde sova lite, och jag själv pendlade mellan badet med varmvattenstråle och soffan med värmedyna. Vid halv tre ringde jag förlossningen för då kändes de inte som att varken badet eller värmedynan lindrade. Klockandet av värkarna tyckte jag var svårt, men jag trodde att dom låg runt 4 minuters intervaller då så dom tyckte att jag gärna fick komma in då. Så jag skakade liv i Emil så vi kunde fara och panikpackade de sista till BB-väskan. Vi var in till ca kl kvart över 3 och blev placerade i undersökningsrummet. Men jag tyckte de kändes jätte jobbigt då, så jag ringde på klockan och ville ha lustgas. Så dom skippade undersökningen och forslade in mig på ett rum på än gång istället. Jag blödde lite, ojade mig mycket och blev undersökt och var öppen 5 cm. Jag kände mig lite hispig då och hade svårt att slappna av mellan värkarna så dom satte ett par akupunkturnålar i huvet på mig och pillade ner mig i ett bad med lavendeloljor och tända ljus. Då slappnade jag av ganska bra faktiskt. Jag varvade de varma badet med en kall dusch och ner i badet igen. När jag kom till rummet igen så var lustgasen min vän. När de sen blev skiftbyte vid kl 7 så var jag helt borta och hade fasligt täta värkar. Dom nya barnmorskorna skulle göra nästa undersökning men fick vänta och vänta på en värkpaus som aldrig ville komma. När dom väl kunde undersöka så var jag öppen 7, nästan 8 cm och vi började då prata om epiduralbedövningen i och med att jag hade så täta och jobbiga värkar. Efter ännu ett tag så frågade dom om jag var kissenödig, vilket jag absolut inte hade en aning om. Dom plockade fram slangar och grejer och skulle tömma blåsan åt mig, vilket dom också gjorde. Men medans dom höll på med de så kände jag hur de började rinna mellan benen på mig och jag undrade för mig själv om tömma blåsan innebar att jag skulle kissa rakt i sängen. Så var de ju förstås inte, kisset kom i slangen och ner i en påse, men däremot gick vattnet samtidigt av sig självt, toppen! Jag var fortfarande helt borta och hade masken fastnaglad i fejjan hela tiden typ med täta värkar, så jag kunde knappt öppna ögonen av trötthet och smärta. När den lilla italienska engelskpratande narkosläkaren som såg ut som tolv år kom in så var jag väääldigt glad att se honom. Efter att den tagit så blev jag som en helt annan människa, jag blev pigg och kunde vara med, gå uppe lite, prata, äta en macka och förstå allt vad dom höll på med runt mig. Till halv tio när dom undersökte mig igen så var jag öppen helt. Så de var bara att fortsätta att jobba på.Till lunch kom de nytt skift igen som överlappade dagskiftet. Dom som började 7 var ändå kvar till kl 3 så jag hade 4 olika människor som tog hand om mig sista timmarna. Men timmarna gick och värkarna dog av lite av edan,  men jag kände samtidigt värkarna så pass så de gjorde skit ont. Dom gav en liten dos epidural till och satte samtidigt in ett värkstimulerande dropp för att öka på. Men då blev värkarna för intensiva igen så jag blev bara trött och hann inte jobba så mycket på dom värkarna som var. Då var jag helt slut igen och ville mest att de skulle vara över. Utdrivningsfasen kändes som en evighet och de gjorde så jävla ont och jag hann inte göra så mycket på dom korta täta värkarna droppet givit, så dom drog ner dosen på droppet. Dom tömde blåsan ännu en gång och jag fick byta ställning ofta men de ville sig inte riktigt ändå. När dom sen sa att en läkare var på väg för att ta sugklocka så blev jag bara arg, rädd och ledsen och skapade lite jävlar annamma. Barnmorskorna sa att de gick bra att vi väntade och provade lite till för jag ville inte ha någon jävla sugklocka och någon manlig läkare mellan mina ben va fan! Av ren ilska så kom han ut av sig självt Klockan 15:55 måndagen den 25/7, efter vad som kändes som en evighet! Jag grät, och Emil grät ännu mera! De var en underbar känsla när han äntligen var ute. Men sen fick jag sy några stygn, få ut moderkakan, pappa Emil klippte navelsträngen och barnmorskan mätte och vägde lillskiten. Sen kändes de så mycket bättre! Han vägde 3730 g och var 51 lång, en normalstor pojke.

Emil var förstås underbar under hela förlossningen och höll mig med saft, handhållning och stöd under hela tiden. Jag hade ju förstås inte ha klarat de utan honom, min stora kärlek, som givit mig min andra stora kärlek!
Och alla 3 olika skiftningar personal vi fick träffa på förlossningen var super bra och trevliga och gjorde så man kände sig trygg.
Däremot trivdes vi inte alls på BB och kände noll stöd och hjälp alls där, så vi åkte hem så snabbt vi fick.

 

Ja för er som kanske har missat de så har ju bebisen anlänt.
Förra måndagen kl 15.55 så kom våran son till världen 51 lång och 3730g. Han får lov att heta Adrian. :)
En hel vecka gammal och han är alldeles underbar! <3
Men de är mycket slit och svårt att ställa in sig och kroppen på vad man ska göra, så därför blir de inte så mycket blogg just nu. Men jag lovar att jag ska skriva ihop en förlossningsberättelse snart och lägga ut lite bilder.