friidutten

Igår fick jag lov att skynda på stängningen på jobbet.
Jag och svärfar hade anmält våran närvaro på en jaktkväll på Upplands motor.
Man fick träffa och höra Jocke smålänning som är sjukt skicklig skytt på lerduvor mm, och även Therese Lundqvist som är Juniorvärldsmästarinna i skeetskytte prata om just skytte och teknik.
Sen fanns de lite stationer med vapen för syns skull och för försäljning.
Man blev bjuden på vildsvinshamburgare till middag följt av kaffe vilket var välkommet.
Och så fick man ju passa på att testa jaktsimulatorn på storskärm. :)
Man kan jämföra de i guitarrhero på playstation fast de är ett vapen och du får skjuta mot en skärm där de uppenbarar sig djur i olika form och på olika banor.
Man ser direkt om man träffar då exempelvis vildsvinet faller direkt, sen får man se vart på djuret man träffat och hur bra träffen tog. Man kan även se efteråt hur man höll vapnet och hur pipan rörde sig efter målet innan skottet gick. OTROLIGT lärorikt.
Jag stod i kö efter ett gäng män som såg ut som mäktigt erfarna jägare som träffade en och annan, och missade ett par stycken bara. Jag blev nervös och hoppades att jag kan träffa en i alla fall.
Jag bad om en lätt början med ett vildsvin i skritt rakt från vänster och de va busenkelt och han tyckte jag skulle öka svårigheten för mig. Jag fortsatte briljera ch träffa vildsvin i trav rakt mot mig. Dom hade inte heller en chans och jag träffade ALLA. Killen tyckte då att jag var en otroligt duktig skytt. :) Vilket kändes toppen toppen. :)
Jag blev rekomenderad av honnom att söka mig till en snubbe i sigtuna som jag kan fortsätta öva med den där simulatorn inför examen istället för att gå älgbana. Vi får väl se hur de går.
De var i alla fall en trevlig kväll.



Ikäll har man fått pilla lite och titta på en bebis, och inte vilken bebis som hellst utan Melker, Lindas och Mattias lilla son. :) MYS.

I fredags blev de middagsbjudning hos Pelleplutt.
Mycket trevligt att bara sådär appropå bli bjuden på 3 rätters. :)
Jag, Emil, Johan, Pelle och Malin slog oss till bords och jobbade oss igenom svampcrêps, fetaost och soltorkadtomat fyllda kycklingfileer med klyftpotatis, och persikopaj med pecanglass. :)
Vi fick även besök av Pierre och Sandra för en stund.
Härligt häng trots att vi var trötta och sega.
Tack så otroligt mycket för den goda maten Pelle. Du är en pärla. :)

Jag ägnar (precis som Lina) några rader för att gratulera Linda och Mattias såhär en vecka i efterskott åt deras lilla son. Eller så värst liten de var han ju kanske inte. :) Men bra gräddat där Linda.
Han kom ju förra söndagen den 15 augusti. Kl.12.08 han vägde 4810g och var 59cm lång.
Och jag har hört att de kanske är en Melker!?
Hur som haver så får vi säga välkommen till lilla pyret. ;)

Vilken underbart härlig familj man har här uppe. <3
Igår hade vi kräftskiva med värsta röjet ute i ramsta hos svärpäronen.
ALLA va där, syskonen med respektive och barn.
En hel del kräftor behövs för att mätta 18 personer, något annat som gick åt mycket av var öl och rosenbröd.
Vi hann med enhjulings cykling, tipspromenad, dans och fika också.
Vid kvart över två kastade jag och Emil in handuken och for hem, medans resten av familjen was still going strong.

Sen blev de fotorunda med alla olika familjerna.

Idag va vi med om något riktigt skumt.
De kom en FET huggorm och ringlade sig fram på vägen när vi kom körande.
Emil som hatar ormar klippte den jäkeln med bilen precis i vägkanten.
Av nyfikenhet stannade vi och gick ut och kikade efter om vi hade träffat den med hjulen.
Ingen orm syntes till, dock fanns där blöta fläckar, blod och så upptäckte vi att den hade tappat svansen.
När jag gick närmare och kikade på den ringlande lilla högen som vi trodde var svans så va de en hel och hållen liten miniatyr orm som kikade på mig, helt slemmig.
En nyfödd liten huggisormis.
Sjukt som tusan kändes de med tanke på att ormar lägger ägg, Eller?
Jag fick lov att åka hem och googla.

Wikipedia: Huggormen är ovovivipar; den bildar ägg men dessa kläcks vanligen redan inne i moderns kropp och hon föder levande ungar. Parningen sker i slutet av våren och honan föder ungarna i slutet av sommaren. Vid födseln är ungarna knappt 20 cm långa.

De förklarade ju att saken var helt och hållet sann.
Vi hjälpte en ny huggorm att formligen skjutas ut ur sin morsa. Ajdå.
Vad som hände med morsan såg vi inte, för borta de var hon.
Bäbis ormen får nu heta Billy, då han blev född med hjälp av BILen. :)

Nu kan ni gärna få läsa ett par rader och skratta åt min olycka.
Jag måste berätta en typisk Frida-tabbe som jag lyckades med i sommras.
Alla ni som känner mig lite närmare vet ju att jag är klumpig.
Inte så lite sitter ni säkert och tänker nu, och jag kanske inte ens försöker ta upp disskusionen om hur mycket klumpigheten stiger i en stege på 1-10.

Vi köpte ju våran nuvarande bil Ayje från Emils föräldrar.
Ayje har bara en nyckel till sig efter att Emil blev bestulen på den andra nyckeln i vintras då vi lånat bilen.
Ayje har alltså en sån där dyrbar nyckel som kostar massor att göra en ny av, och som är den ända av sitt slag.
Jag spatserar ut till bilen, som då stod parkerad utanför min fars lilla fina hus på öland.
Jag öppnar bakluckan med nyckeln för att hämta in en liten pryl jag hade bruk för, sen håller jag Emils nyckelknippa i senilsnörets ända med samma hand som jag drar igen luckan med.
Min underarm slår då till nycklarna så dom svingar till i en båge i exakt samma sekund som luckan slår igen och nycklarna hamnar på insidan av bakluckan.
NOOOOOOOOOOOOOOe hinner man ju tänka när man ser olyckan hända.
Där står jag med senilsnöret i handen, nycklarna på fel sida av luckan, får panik och känner ansiktet bli rödare än rött. Jag BLIR kalle anka i egen hög person och hoppar, skriker och är argare än arg.
Då nycklen som sagt är den ända, och bilen var låst och nycklarna låg i skuffen så kände man ju att de inte existerade någon lösning.
Min far fick ta sig an utmaningen tillsammans med Emil.
Jag fick lov att avlägsna mig för pappa tyckte att han inte kunde tänka när jag stod bredvid och var hispig. hahaha
De tog herrarna 2 timmar att avväga vilket alternativ som var bäst, slå en ruta, bryta upp en dörr, såga upp ett hål under bilen, eller att borra upp låset till skuffen.
Efter ett par desperata försök att lirka med senilsnöret, som faktiskt var på rätt sida av luckan, tills de gick sönder, så beslutade dom sig för borrning av lås.
Dom borrade, lirkade, borrade, lirkade och borrade lite till och prövade med alla slag av skruvdon tills äntligen
de lilla låset gick med sig och luckan sa klick.
Så nu har Ayje paj baklucka, men vi kan använda den ändå och öppna den med lite knep. ;)



SÅ nu får ni skratta om ni vill. :)

Jag älskar när dom röda, kokade snubbarna med klor dyker upp på mataffären och skriker, KÖP MIG, ÄT MIG!
Kräftor. <3
Mums är förnamnet, namnet och efternamnet, och dom kallas jammijummjummgottigottgott.
I söndags blev de premiär.
Jag blev hembjuden till Linda och Mattias på lite kräftmys tillsammans med dom, Erik, Mathilda och Björn. :)
De är mycket jobb med öppnandet av dom små kräken, men de är ju värt de i slutändan. Och med vitlöksbröd, sallad, skagenglurr och kex med ost. :) Och inte att förglömma Aiolin.
Alldeles utomordentligt trevligt.



Och om jag har riktig tur så blir de kräftor både fredag och lördag. :) Yey, haha.
De blir i alla fall kräftskiva med svärisarna, svågrar, svägerskor och alla barn.
Emil äter väl mest frallor och rynkar på näsan åt kräftorna. Vilket gör att jag käkar hans ranson också. :P

Den här veckan har kännts så jääävla jobbig.
De har varit kaos på jobbet av anledningar jag inte får eller kan skriva om här.
Men jag är så jääävla förbannad på allt.
Nivån ligger på dagisnivå.
Jag hoppas att de kommer att lösa sig, för fler sådana här veckor, nej tack.
PUNKT.

De regnar ute.
De är mysigt att höra de dova smattrandet från regnet på taket och på fönstret.
Men jag känner mig ensam, som vanligt.
Jag blir så usch, jag vet inte, deprimerad.
Vad skulle jag ha gjort utan Emil, min älskling, min bästa vän?!
Jag hade varit ensamast i hela världen.

Just den här helgen är han bortrest och då känns de som värst.
I vanliga fall är jag ensam på kvällarna, men då vet jag att han kommer hem och håller om mig när jag sover.
Jag hade ett socialt liv, och vänner.
Men dom vännerna har fullt upp med sina egna liv och sina egna problem.
Jag vet att en telefon har två ändar, men jag kan inte förmå mig själv att lyfta luren.
Jag är nog rädd för att de samtalet inte skulle betyda ett dugg, och att personen som svarar bara kommer att vara besviken på att de inte var någon annan som ringde. Att de bara var jag, Frida.

Hela eftermiddagen och kvällen har jag suttit uppkrupen i soffan för mig själv och tittat på en box med one tree hill. Jag gråter med dom i deras lycka, sorg, kärlek och skratt.
Och jag hade nästan hellre varit en del av deras fantasivärld. Men usch vad jag känner mig patetisk.
Jag har blivit en bitter gammal hagga redan vid 23 års ålder.
Jag vet inte vart livet bär oss.
Men om jag får äran att gifta mig med Emil någon gång så kommer jag stå där utan möhippa, utan tärnor, toastmaster eller toastmadame och utan några tal från vänner.
En dag man vill minnas och njuta av kanske kommer kännas plågsam.

Jag är inte rädd för mörker, höjder, inte för spindlar eller ormar. Inte för spökena under sängen eller monstret i garderoben. Jag är rädd för ensamheten, och Här är den.

Men igår hade vi en riktigt härlig dag.
Delad med numera Herr och Fru Åkerlund.

Jag gick till jobbet och mötte min  dejt för kvällen Emelie till halv 3.
Sen for vi till almunge för att bevittna Linda och Pers bröllop, vi och 80 andra.
Vädret höll sig och solen tittade fram, och vigseln gick bra att ha utomhus.
Dom var hur fina som hellst, både Brudparet och deras pojkar. :)
Vi fick se brudparet tåga ut med två fina grabbar med kilt och säckpipor, superhärlig musik.
Akten var fin med solosång och välsignelser men den var snabbt över.
Brudparet drog sen vidare i en fin gammal veteranbil till festlokalen och vi andra följde.
De blev mingel med skumpa och snittar utanför innan vi fick gå in i festlokalen och slå oss ner på angiven plats.
Mina bordsherrar blev Erik poch Jonas. :)
Till förrätt fick vi en traditionell toast skagen, varmrätt var fläskfilee med kantarellsås och rostade grönsaker och potatis, mums, och sist men inte minst så fick vi ta del av tårtan. Choklad och hallon tårtan med vit marsipan. :P mmmmm.
Tal, lekar,sånger och festligheter växlades mellan måltiderna. Och en puss på brudgummen hann man med. :) haha
De var ett välplanerat och otroligt fint utfört bröllop rakt igenom trots att allt var i Rosa, haha.
Min bröllopsoskuld är nu tagen, och jag blev inte besviken!

Den här veckan har jag inte gjort något alls annat än att gå hemma och skräpa i stort sett!
Jag fick en chock när jag ställde mig på vågen så jag har tränat två gånger per dag i stället och ätit GI! :)
Nu väger jag mer än 3 kg mindre än i måndags. YEY!

Jag har iof hunnit med att köpa och inviga min nya lerduvekastare med svärfar! :)
Jag började med att träffa den första, skitlätt tyckte jag då. Så fan heller.
Kanske träffade 7-10 av 50 st hahaha. :) Men de är en övningssak.

Och i torsdags så träffade jag Persson för en lekdag.
Vi for till gränby och fyndade lite till oss själva, hemmet, och Lindas bebis som snart är här. :)
Sen for vi hem till mig, bakade oss en god kladdkaka och kikade på Ice Age 3 med regnet utanför.
Mysfaktor. Alltid härligt att hänga med Linda. :)

Så nu är semestern snart sluuuuuuuuuuuuuut och de känns FRUKTANSVÄRT!
Jag hade så gärna haft dubbla tiden kvar faktiskt.
Semestern är lätt dom veckorna på året som går snabbast!!!