Klantarsel.
Nu kan ni gärna få läsa ett par rader och skratta åt min olycka.
Jag måste berätta en typisk Frida-tabbe som jag lyckades med i sommras.
Alla ni som känner mig lite närmare vet ju att jag är klumpig.
Inte så lite sitter ni säkert och tänker nu, och jag kanske inte ens försöker ta upp disskusionen om hur mycket klumpigheten stiger i en stege på 1-10.
Vi köpte ju våran nuvarande bil Ayje från Emils föräldrar.
Ayje har bara en nyckel till sig efter att Emil blev bestulen på den andra nyckeln i vintras då vi lånat bilen.
Ayje har alltså en sån där dyrbar nyckel som kostar massor att göra en ny av, och som är den ända av sitt slag.
Jag spatserar ut till bilen, som då stod parkerad utanför min fars lilla fina hus på öland.
Jag öppnar bakluckan med nyckeln för att hämta in en liten pryl jag hade bruk för, sen håller jag Emils nyckelknippa i senilsnörets ända med samma hand som jag drar igen luckan med.
Min underarm slår då till nycklarna så dom svingar till i en båge i exakt samma sekund som luckan slår igen och nycklarna hamnar på insidan av bakluckan.
NOOOOOOOOOOOOOOe hinner man ju tänka när man ser olyckan hända.
Där står jag med senilsnöret i handen, nycklarna på fel sida av luckan, får panik och känner ansiktet bli rödare än rött. Jag BLIR kalle anka i egen hög person och hoppar, skriker och är argare än arg.
Då nycklen som sagt är den ända, och bilen var låst och nycklarna låg i skuffen så kände man ju att de inte existerade någon lösning.
Min far fick ta sig an utmaningen tillsammans med Emil.
Jag fick lov att avlägsna mig för pappa tyckte att han inte kunde tänka när jag stod bredvid och var hispig. hahaha
De tog herrarna 2 timmar att avväga vilket alternativ som var bäst, slå en ruta, bryta upp en dörr, såga upp ett hål under bilen, eller att borra upp låset till skuffen.
Efter ett par desperata försök att lirka med senilsnöret, som faktiskt var på rätt sida av luckan, tills de gick sönder, så beslutade dom sig för borrning av lås.
Dom borrade, lirkade, borrade, lirkade och borrade lite till och prövade med alla slag av skruvdon tills äntligen
de lilla låset gick med sig och luckan sa klick.
Så nu har Ayje paj baklucka, men vi kan använda den ändå och öppna den med lite knep. ;)
SÅ nu får ni skratta om ni vill. :)
Jag måste berätta en typisk Frida-tabbe som jag lyckades med i sommras.
Alla ni som känner mig lite närmare vet ju att jag är klumpig.
Inte så lite sitter ni säkert och tänker nu, och jag kanske inte ens försöker ta upp disskusionen om hur mycket klumpigheten stiger i en stege på 1-10.
Vi köpte ju våran nuvarande bil Ayje från Emils föräldrar.
Ayje har bara en nyckel till sig efter att Emil blev bestulen på den andra nyckeln i vintras då vi lånat bilen.
Ayje har alltså en sån där dyrbar nyckel som kostar massor att göra en ny av, och som är den ända av sitt slag.
Jag spatserar ut till bilen, som då stod parkerad utanför min fars lilla fina hus på öland.
Jag öppnar bakluckan med nyckeln för att hämta in en liten pryl jag hade bruk för, sen håller jag Emils nyckelknippa i senilsnörets ända med samma hand som jag drar igen luckan med.
Min underarm slår då till nycklarna så dom svingar till i en båge i exakt samma sekund som luckan slår igen och nycklarna hamnar på insidan av bakluckan.
NOOOOOOOOOOOOOOe hinner man ju tänka när man ser olyckan hända.
Där står jag med senilsnöret i handen, nycklarna på fel sida av luckan, får panik och känner ansiktet bli rödare än rött. Jag BLIR kalle anka i egen hög person och hoppar, skriker och är argare än arg.
Då nycklen som sagt är den ända, och bilen var låst och nycklarna låg i skuffen så kände man ju att de inte existerade någon lösning.
Min far fick ta sig an utmaningen tillsammans med Emil.
Jag fick lov att avlägsna mig för pappa tyckte att han inte kunde tänka när jag stod bredvid och var hispig. hahaha
De tog herrarna 2 timmar att avväga vilket alternativ som var bäst, slå en ruta, bryta upp en dörr, såga upp ett hål under bilen, eller att borra upp låset till skuffen.
Efter ett par desperata försök att lirka med senilsnöret, som faktiskt var på rätt sida av luckan, tills de gick sönder, så beslutade dom sig för borrning av lås.
Dom borrade, lirkade, borrade, lirkade och borrade lite till och prövade med alla slag av skruvdon tills äntligen
de lilla låset gick med sig och luckan sa klick.
Så nu har Ayje paj baklucka, men vi kan använda den ändå och öppna den med lite knep. ;)
SÅ nu får ni skratta om ni vill. :)
Kommentarer
Postat av: Lina
hihi.
Trackback
