friidutten

Ja på tisdagen på öland så for vi ju ner för trappan jag och Adrian.

När vi spunnit klart så hade jag sjukt ont i handen och fingrarna och märkte snabbt att nästa stopp blir akuten.

De jäkla lillfingret hade spruckit med en vansinnig kraft någonstans ifrån, troligen kom fingret mellen mitt knä och en trappavsatts. De hade spruckit som en filé och man kunde lätt lyfta på köttet och se senorna där nere i. Blä!! Adrian där emot blev bara lite chockad men sen sprang han runt och busade igen. Tur dom är så mjuka i kroppen än.

Vi fick kasta på oss kläder och köra trollet till Johanna som kunde se efter honom medans Maggan for med mig till akuten.

De gick ganska fort där trots allt, ca två timmar, Skönt!!

Sju stygn fick dom pilla dit och ett fint bandage.

 

Jag va till vårdcentralen nu i fredags och fick ta bort stygnen, jätte skönt.

Men de känns fruktansvärt skumt de där rackarns fingret, stelt och stummt och jag kan inte räta på de helt.

Jag fick med mig ett intyg av läkaren i kalmar på än gång om att gå till en arbetsterapeut och få de kollat.

Han sa att i värsta fall så måste dom skära upp ett sicksack snitt över ärret och sy igen för att få full rörlighet igen.

De får vi se vad dom säger imorgon då jag har tid med samariterhemmets terapeut.

Känns ju extra jobbigt att man snart börjar jobba igen när man inte har full rörlighet i ett finger.