friidutten

Igår va de en låååång dag.
Vi började dagen som vanligt med våra morgonbestyr.
Sen till strax före kl elva gick jag och Adrian bort till McDonalds med en liten lista att rada upp för beställning.
Jag bad den lilla killen som för övrigt hade BARA mig som kund just då att packa ordentligt för jag skulle ut i 12 minus på en liten promenad med all mat innan den skulle ätas.
Jag frågade om allt var med, tog min påse och gav mig av i lätt galopp med vagnen mot rubinvägen och Anne.
Då jag kom fram med maten och packade upp allt till mig, Anne, Maria och Joanna så saknades inte mindre än 2 burgare och en pommes. WTF. Så jag och Anne fick slänga oss i bilen och for tillbaka för att skrika lite. De slutade med att vi fick våran mat och alla pengarna tillbaka, tack så mycket!
De blev kalla pommes på rubinvägen till lunch, men dom va ju gratis och sällskapet var ju toppen så de gjorde inget. Vi käkade, pillade i barnen lunch, åt efterrätt och så fick barnen leka av sig lite innan vi drog ut på en lång promenad på två timmar!
Adrian sov hela tiden och hade de gott i vagnen ute i kylan. På vägen hem blev de coop för att köpa blöjor då han gick runt med den absolut sista.
Så då vi kom hem så packade jag upp oss ur dom arton lager med kläder man hade på sig och pillade upp Adrian på skötbordet.
Han hade ju vart still och sovit länge och va pigg som tusan och bokstavligen som en ål.
Han fick av sig brallor och blöja och jag tar upp blöjpaketet och drar i flärpen för att öppna en svåröppnad förpackning då jag ser hur lillskit med hjälp av kabeln vid tvättmaskinen drar sig fram och glider ner. Jag hinner inte reagera tillräckligt fort utan får bara fatt i ett finger som hjälpte föga. Han for ner på toan som var stängd och sen ner på golvet.
Man blev ju livrädd och han med såklart och grät. De gick ganska snabbt att trösta honom men sen blev han lite loj tyckte jag och blev lite orolig igen så jag ringde och hörde mig för vad läkarna tyckte.
Dom skickade då en ambulans, hej och hå.
Dom kom och kikade på lillfjant som då hade kommit igång och var som vanligt igen och bara skrattade och flinade åt ambulanspersonalen när han fick se dom. Men dom tar ju alltid med dom där små för säkerhetens skull så dom kan kolla ändå. Just när vi packas in i ambulansen så kom Emil hem och fick lätt panik. Jag hann ju bara säga att Adrian trillat och att vi skulle åka nu, så han blev ju rädd och fick åka efter med bilen.
Jag och fisen fick åka ambulansen in till barnakuten och Adrian var minst lika glad då. Han flörtar ju med alla som råkar titta på honom och igår var inget undantag. Till och med den "dumma" som tog blod fick sig flin i stora mått.
Ja de va helt enkelt inga fel på honom, men dom mätte syremätningen i blodet då och då, tog blodtryck, kollade ögon och kollade så han inte fått hjärnskakning. Emils föräldrar kom upp till akuten och kollade att allt var bra med lillfjant också, dom blev ju också oroliga såklart!
Som tur var hade vi med halva burkar med mat och efterrätt som blivit över från lunchen till Adrian, och så fick han en hel flaska välling av dom på akuten framåt kvällen så han klarade sig. Mamman och Pappan däremot höll på att falla ur så Emil fick åka och leta rätt på ett ica och köpa mackor till oss till kvällsmat runt halv 9.
Vi fick till slut åka hem vid närmare halv tio.
Men Adrian hade ju knappt sovit och va as pigg så vi fick köra en sen nattning här till klockan tio innan vi trötta vuxna fick sova.
Värsta dagen blev de, men bättre att vara säker på att han va okej så de va värt de att vara där uppe en halv dag!
Nu har vi provat de, så låt oss hoppas vi slipper fler turer ner i golv och med ambulans! :P