friidutten

När vi höll min möhippa så blev jag utfrågad på ett antal frågor.

Dessa svar fick sen Emil av min kära tärna/toastmadame och utnyttjade för sin morgongåva shopping.

Jag blev glad och chockad när jag såg presentkortet på ett fallskärmshopp i de fina kuväret.

De är ju en sån sak som man borde göra innan man dör. En frihetsupplevelse!

 

Ïgår var de dags att utnyttja den där presentchecken.

Vi käkade hemma och sen efter lunchen så åkte lilla familjen mot Västerås.

Jag hade aldrig sett stan riktigt heller så vi tyckte de blev en rolig extra utflykt.

Jag skulle inte infuínna mig på flygfältet förns kl 16.30 så vi hade ett antal timmar att fördriva.

Vi strosade på stan och kollade in västerås city. Käkade en glass i solen och gjorde de till en mysdag.

De va knökat med folk när vi kom till fältet. De var hoppningar hela dagen lång så mycket folk som var där för att kolla på sina nära och kära när dom gjorde sina hopp.

 

jag blev tilldelad en vacker overall och en blinkande sökare som skulle föra ljud och blinka när jag skulle komma och möta min instruktör för genomgång.

Vi satte oss sen på en filt och kollade på alla andra skräckslagna hoppare som var före mig, segla ner från skyn.

Adrian hade lite myror i brallan och ville krypa runt bland allt folk och greja men de gick bra ändå.

Han fick i sig lite mat så blev han lugnare sen.

Jag kände mig faktiskt inte ett dugg nervös. De kändes bara som en grej jag va tvungen att göra, en upplevelse man måste ha. Varför vara nervös för?

 

Sökaren började blinka och jag fick träffa min instruktör Alex och få på mig sele och grejer.

Kamera mannen var som en skugga och frågade mig saker då och då.

För ja, i tandemhoppat så ingick antingen en bildserie eller en film på sitt hopp. Jag valde en film.

Vi packade in oss i planet och jag var inte nervös då heller.

Vem hade kunnat ana att de var så mycket fint vatten kring västerås? Mälaren kommer tydligen upp där igenom också.

Vi körde upp till drygt 4000 m höjd. tror till och med de blev lite plus 4162 såg jag på instruktörens tryck-klocka om handleden.

Vi hoppade ut ur planet ute över mälaren, gjorde en bakåtvolt och föll en bra stund innan skärmen vecklades ut.

Surrealistiskt att bara falla i extrem hastighet mot marken och ha en snubbe falla med en kamera på hjälmen mitt framför näsan på än. Simma med armarna, kör superman, tummen upp gör din grej. haha ja ja visst.

Jag körde grejerna och hoppade till när skärmen tog i. Jag har aldrig någonsin haft sånt enormt lock för öronen som i den sekunden efter fallet. Men de var härligt att nu bara få sitta i selen och glida ner mot marken.

De var ju de ultimata vädret med knappt några moln alls där vi hoppade. Man såg till och med en liten liten profil av stockholm. :) Otroligt vackert landskap fanns långt nedanför mina fötter.

Vi svängde och for runt. Kändes som att vara på gröna lund ungefär.

Precis innan vi landade så släppte ju trycket lite och jag började känna av min mage.

Vi kom ner i gräset och jag kände, shit, jag måste kräkas eller nåt.

De va ju värsta åkturen verkligen och min mage är ju så sjukt klen och jag hade inte ätit annat än glass sen kl 12 och klockan var då ca halv 7 på kvällen.

Jag vinglade med min utrustingt fram till Emil, knäppte några kort och lag mig på filten och andades ut i väntan på min film.

Vi satte oss i bilen, åkte 3 mil till enköping och stannade på mcDonalds. De tog en halvtimme att få i mig ett mål (de är rekord för mig, 5 min brukar räcka). Men så fort jag fått mat i magen så mådde jag sååå mycket bättre igen. gah.

De är inget fel på modet, jag var aldrig nervös men jag har jävlar i mig en klen jävla mage. Hahaha.

Ja de va hur som helst en sjukt nice upplevelse och jag tycker verkligen att de är en grej man måste göra och uppleva!!

 

Jag kan nu i alla fall säga att jag har hoppat ur ett plan på 4000 m höjd.

Kan du de?