Första gången bortlämnad.
I lördags så var de dags för ännu en barnloppis vid fyrispark.
Jag, Emil och Adrian vässade armbågarna och stoppade fickorna med pengar och for dit.
Vi fyndade ett lass med kläder åt Adrianliten och kände oss nöjda med de. Vi hade hoppats på en del andra fynd också, men vi får kika efter de på nästa barnloppis i oktober.
På kvällningen så hade Emil sen länge inplanerat någon form av fotbollsfest med hans brorsa och ett gäng polare.
Dom skulle ner till O`Larrys och käka och kolla någon match.
I torsdags så ringde Pontus från jobbet och frågade om jag skulle med ut på mat och bowling med jobbet och jag sa jaa utan att tänka påt.
Man är lite halvsenil när man ammar säger dom, och de verkar stämma. Jag kom på en stund efter att "ah men va fan, Emil ska ju också bort".
Jag har ju en bröstpump och jag brukar ju pumpa lite varje dag så att få ihop tillräckligt för ett mål så man kan vara borta ett par timmar är inga problem. Men då gäller de ju ändå att någon kan ta hand om lillskiten.
Jag trodde ju först i tanken att ja men Emil får ju vara hemma med honnom, innan jag kom på att han va uppbokad. Nästa tanke var, jaha, jag får bli hemma. Men efter den tanken så dök faster Moa upp.
Vi ringde och frågade, och visst ville hon ta hand om Adrian och mysa ett par timmar. Toppen, då löste de sig.
Visst kändes de lite läskigt att lämna bort han för första gången sådär länge, (och långt senare så kändes de i tuttarna också att man missat ett mål).
Samtidigt så var de skönt att känna sig lite "fri" ett par timmar, även om man tänkte på han. :)
De var ju första gången hela bellisgänget med gamla och nya var samlat och blev presenterade.
Jag var hur nyfiken som helst ska jag erkänna, att prata och snoka lite med dom från bellis garden.
De blev en trevlig kväll med god mat och en svettig bowlingmatch på bowlaget.
Jag åkte tidigt såklart och var och hämtade upp en grinig snorig Adrian hos faster till kl halv tio ungefär.
Vi gjorde oss nattaklara, sög näsa och tuttade och Adrian tok-däckade i sin säng till kvart i elva sådär.
Sen sov vi hårt båda två tills Emil, Johan och Alexander kom hem vid tre, då vaknade jag.
Jag var uppe och pumpade mina onda försummade bröst och sa hej, sen kunde jag slumra en timme till innan den söta lilla snorungen vaknade för mat.
Men de gick fort och vi somade om, ett mål vid 7, och sen sov vi till 9 tiden. Skön söndag.
Jag och Adrian fixade med frukost och stökade innan vi fick slita upp alla trötta gubbar. :)
