friidutten

Igår eftermiddag så hoppade jag på tåget mot stockholm.
På centralen så mötte jag upp Sandra och en jobbarkompis till henne som hette Cilla.
Vi tre begav oss mot grönalund där vi skulle avnjuta kvällens konsert.
De var andra gången han gästade grönan, och första gången var 1975, gissa vem?!
Jo ingen mindre än gammla rockfarbrorn Alice Cooper.
Jag har velat se honnom länge, och de känns som att man vill hinna se honnom innan han råkar dö eller så. :P
Visst, de är inget som är rekomenderat att åka på konsert med en 8 månaders mage i vädret, men va fan.
Jag hade ju helt klart tur med vädret, hade de vart sol hade jag nog smällt till en stor pöl.
Men vi höll oss ifrån den värsta trängseln så gott vi kunde, och när vi banade oss fram så agerade Sandra murbräcka så jag och magen kom fram oskadda. Vi satt till och med första delen på en uteservering och tog oss en dricka, efter att vi klämt i oss en pizza.
Och cooper var precis som han brukar, galen. Han hade en massa rekvisita för varje låt och bytte kläder till varje också. Han hade bland annat en stort giljotin, en frankenstein på 3 meter och en docka i mänsklig storlek som han kastade runt med, mm.
Han körde såklart en hel del som jag inte har så stor koll på, men även dom självklara hitsen, en bra blandning ändå.
Han kanske inte sjunger klockrent live, men gubben är ju för fasen typ 64 eller något sånt, och han far runt som en spole. Att han orkar!? :)

Jocke packade in sovande barn i bilen och kom och hämtade oss vid grönan när vi skulle hem. Han skulle skjutsa mig till stationen och resten av skaran hem till solna. Men han åkte till solna direkt och lämnade av alla där, sen så skjutsade han mig hela vägen hem till uppsala så jag kom hem ordentligt. TACK. De var ju absolut inte nödvändigt, men jag blev väldigt glad i och med att jag var så trött.
Jag och magen överlevde en kväll med trängsel på grönan och med bra musik.