friidutten

De finns bara ett ord för den här helgen, MANGLAD. Jag känner mig helt förstörd utan att ljuga.

Att ladda inför en helg med jägarexamen med att sy ihop fingret kvällen före kanske inte är rekomenderat!
Ömmt, ivägen och jävligt irriterande.
Fredagen satt vi och plöjde och plöjde igenom djur, vapen och allt möjligt på tolv timmar.
Hem med en genomborrad hjärna för att hämta hem sömn och ork.
Sista genomgångarna på hund, jaktsätt mm på lördagen och till sist provskrivning kl 15:00 till 16:00.
Sjuttio frågor, tio fel som mest var de att sikta på. Med 6 fel klarade jag mig igenom teorin. <3 Med glädje, oro och ont i kropp,huvud och finger så for jag hem.
Sen kom söndagen, tillsammans med mensen, förkylningen och dom nervösta ryckningarna.
Vi for till haninge skjutbana för en hel dag med provskjutning.
Jag hade en olustig känsla på än gång och hade bara ont överallt, och kände mig PISS.
Jag började med att kugga avståndsbedömningen och duvorna så att hela halegblocket blev underkänt.
Med en ännu större nervös klump i den ömmande magen så gick jag upp och klarade precitions skyttet på kula och all säker vapenhantering. Skönt att ha de klarat i alla fall.
Men sen kuggade jag älgbanan också och alla känslorna bara rann ur kroppen som en syndaflod.
Där stod jag på skjutbanan med ett gäng jägar-gubbar och stor bölade och var helt otröstelig. Fy fan säger jag bara.
Vadå ha alla odds emot sig, kroppen strejkade, huvet var inte på plats och jag ville bara försvinna från planeten.
Men jag har halva jägarexamen klar, och har möjlighet att göra allt klart på lördag. Hoppas jag är frisk tills dess och klarar de bättre då.


Men när jag kom hem igår kväll och lag mig i sängen i fosterställning och bara grät ut allt så kändes de som ALDRIG mer. Tur att en dusch med älsklingen, en film för att skringra tankarna, chips och Emils tröstande kunde få mig att må lite bättre. Älskar dig. <3