Tvättstuge drama.
Ja inte är de en lätt vecka detta heller.
Emelie är sjukskriven och jag har fått hela min vecka "förstörd" och ommöblerad.
Istället för ledig tis, fre så är jag ledig Bara söndag.
Bankmöte,tvättid,presentshoppande och annat är omkullvält/kastat!
Imorgon då vi har möte med banken kl 13:00 så får jag fara iväg från jobbet i alla fall. Bäst för dom de.
Och ikväll var de tvättdags. Tvättkorgen har spytt kläder över badrummet i nära två veckor, men på grund av all renovering och annat har tid inte funnits.
Jag visste ju redan innan att jag ALDRIG skulle hinna hem till kl 18:00 då tvättiden började, och om man inte har börjat tvätta efter kl 18:30 så får nästa börja.Så jag bad Emil sätta upp en lapp på dörren "Hej, pga jobb så kommer vi bli lite sena för våran tvättid 18:00 men vi ber vänligen att få behålla den. /Frida och Emil."
Jag tok stressade för att få allt klart på jobbet, kastade mig på cykeln, cyklade som att jag hade en låga i röven, genomsvettig (inte lite fuktig, verkligen dyngsur i kläderna) kom jag hem, kastade mig ner i tvättstugan tills kl slog 19:00. Jag ser Emils lapp och tänker, åh va skönt där sitter ju lappen. MEN de är någon jääääävel som börjat tvätta i alla fall. Jag blir vansinnig, sparkar i väggen, sliter mitt hår och börjar gråta av frustrationen och tanken på de sista paret slitna gamla trosor där uppe i lådan och strumporna med hål för stortån så de känns sådär obehagligt. Jag ringer då till våran allt i allo och ekonomiansvariga i föreningen, Ingbritt. Ingbritt är en snäll dam som är gift med Emils farbror Lasse.
Jag,förtvivlad som jag var ville veta vem som bodde på nummret kolven hadesom satt på dörren.
Jag fick ett namn och ett nummer till en Laila, hon bodde i Ingbritts trappuppgång också.
Jag ringde till henne och skällde som en rabieshund som inte visste gränser. Hon hade minsann inte sett någon lapp. vi skrek och gapade på varandra och Laila i andra änden slängde på luren.'
jag väntade kvar med all min tvätt nere i stugan och efter en stund kom hon dit.
Vi samtalade lite och hon bad om ursäkt.
Sen säger hon. "Ja jag visste inte vad jag skulle göra så jag slängde på luren och ringde min mamma Ingbritt som har hand om de här och sa att du lät jätte arg och farlig och helt hysterisk.
Ajdå. Inbritt och Lasse har gift sig på senare år och har inga gemensamma barn men Ingbritt har tydligen några ena som bor i föreningen. Jäklar som sagt.
Nu har jag skämt ut mig för "släktingar" haha. Ja ja de är en jobbig vecka. VÄLDIGT jobbig vecka.
Emelie är sjukskriven och jag har fått hela min vecka "förstörd" och ommöblerad.
Istället för ledig tis, fre så är jag ledig Bara söndag.
Bankmöte,tvättid,presentshoppande och annat är omkullvält/kastat!
Imorgon då vi har möte med banken kl 13:00 så får jag fara iväg från jobbet i alla fall. Bäst för dom de.
Och ikväll var de tvättdags. Tvättkorgen har spytt kläder över badrummet i nära två veckor, men på grund av all renovering och annat har tid inte funnits.
Jag visste ju redan innan att jag ALDRIG skulle hinna hem till kl 18:00 då tvättiden började, och om man inte har börjat tvätta efter kl 18:30 så får nästa börja.Så jag bad Emil sätta upp en lapp på dörren "Hej, pga jobb så kommer vi bli lite sena för våran tvättid 18:00 men vi ber vänligen att få behålla den. /Frida och Emil."
Jag tok stressade för att få allt klart på jobbet, kastade mig på cykeln, cyklade som att jag hade en låga i röven, genomsvettig (inte lite fuktig, verkligen dyngsur i kläderna) kom jag hem, kastade mig ner i tvättstugan tills kl slog 19:00. Jag ser Emils lapp och tänker, åh va skönt där sitter ju lappen. MEN de är någon jääääävel som börjat tvätta i alla fall. Jag blir vansinnig, sparkar i väggen, sliter mitt hår och börjar gråta av frustrationen och tanken på de sista paret slitna gamla trosor där uppe i lådan och strumporna med hål för stortån så de känns sådär obehagligt. Jag ringer då till våran allt i allo och ekonomiansvariga i föreningen, Ingbritt. Ingbritt är en snäll dam som är gift med Emils farbror Lasse.
Jag,förtvivlad som jag var ville veta vem som bodde på nummret kolven hadesom satt på dörren.
Jag fick ett namn och ett nummer till en Laila, hon bodde i Ingbritts trappuppgång också.
Jag ringde till henne och skällde som en rabieshund som inte visste gränser. Hon hade minsann inte sett någon lapp. vi skrek och gapade på varandra och Laila i andra änden slängde på luren.'
jag väntade kvar med all min tvätt nere i stugan och efter en stund kom hon dit.
Vi samtalade lite och hon bad om ursäkt.
Sen säger hon. "Ja jag visste inte vad jag skulle göra så jag slängde på luren och ringde min mamma Ingbritt som har hand om de här och sa att du lät jätte arg och farlig och helt hysterisk.
Ajdå. Inbritt och Lasse har gift sig på senare år och har inga gemensamma barn men Ingbritt har tydligen några ena som bor i föreningen. Jäklar som sagt.
Nu har jag skämt ut mig för "släktingar" haha. Ja ja de är en jobbig vecka. VÄLDIGT jobbig vecka.
Kommentarer
Trackback
