friidutten

Och om de inte var nog.
De är NOG tycker jag.

Men Emil och jag har ju nu under 2 veckors tid gått med stora förhoppningar om ett bättre liv.
Han fick ju komma på intervju, och ännu en intervju, bli uppringd med besked om att han var en av två kvar och att besked skulle komma per telefon i måndags.
Måndagen kom, tis,ons,tors,fre.
Idag fick han ett 3 raders mail, ett mail som kändes som en mall.
"tack för din ansökan och visat intresse, tjänsten är tillsatt av annan sökare"
Va fan.
Här sätter dom i oss en massa förhoppningar.
Och ringer flera gånger under prosessen, men de slutgiltiga beskedet ger dom på detta sätt. De är fan inte okej.
Vi hade sååååååå hoppats på att få ett liv.
Han hade fått ett dagtidsjobb med bra betalt, här i stan.
Vi skulle ses mer, kunna äta kvällsmat ihop, spara pengar, betala av mer på lånet mm.
OCH vi hade kunnat se en framtid med giftermål och barn.
Men på en sekund med 3 rader i ett mail så känns allt de sååååå långt borta.
Vi som äntligen såg de innom räckhåll.
Jag orkar verkligen inte.

Idag har humöret legat på absoluta bottennivån.
Tårar, tårar och åter tårar.
Jag pallar inte trycket.
Någon form av stöd vore trevligt.