friidutten

När jag var liten så såg jag så otroligt mycket fram emot att pappa skulle komma och hämta mig och Elin så vi kunde spendera helgen med honnom.
Jag hade alltid ritat någon skit ful teckning på fritids som jag tog med som present, och i gengäld fick man alltid en påse med palle kuling godis.
Jag sparade och snålade med godispåsen hela helgen, medans Elin gärna åt upp den på än gång framför fångarna på fortet på fredagskvällen.
Vi var ofta ute hos farmor i jakobsberg (himmelen på jorden) under våra helger tillsammans.
I alla fall under den första tiden efter mammas och pappas brytning.
Men jakobsberg var ju de bästaste bästa. Vi kunde ro ut med ekan, meta aborre, göra barkbåtar och tävla med längs med bäcken. Och jag och pappa tog små skogsturer som jag tyckte var så otroligt spännande.
Visst kunde Elin få följa med ibland, men hon tyckte de var så otroligt tråkigt att släpa runt med fötterna i skogen.
Jag däremot tyckte de var jätte roligt att titta på bajs, och spår och skrämma upp en hare ur sitt gömställe.
Sen hade pappa alltid med sig en massäck med lite bullar från farmor och korv med bröd.
Då fick man jobbet att sammla bra grenar och torrt gräs så vi kunde göra en eld att grilla över. Sen täljde pappa till oss fina grillspätt som jag gärna använde som käpp på tillbakavägen.
Jag var pappas flicka, och en riktig liten trollunge som gärna hellst ville bo i skogen.
Jakobsberg var ju våran tillflykt från den trista vardagen, då pappa inte längre bodde hos oss.
Jag saknar att vara liten, och jag saknar jakobsberg!


Nu är jag stor, och jag vill bli precis som min far.
En stor och farlig jägare helt klädd i grönt. :)